Hagabadet . ,

Studenter i livets tjänst

De glömda kvinnorna i Kongo

Tre av fyra kvinnor blir dagligen utsatta för våldtäkt i Kongo varav två tredjedelar av alla offer är minderåriga. Övergrepp av sådant slag har sedan decennier tillbaka utförts mot kvinnor och barn, som ett vapen för att skrämma och kontrollera befolkningen samt för att vinna rikedom från landets enorma naturtillgångar.

En av våra medlemmar söker upp mig och berättar vad hon varit med om. Hon undrade om vi ville vara platsen för ett föredrag för att hjälpa till att sprida informationen om vad som verkligen händer och sker. Ja, vi är gärna med och gör vad vi kan för att fler ska känna till. När fler känner till är det fler som kan hjälpa till. Skildringen är skriven av vår medlem Josefine Rosenlundh, Barnmorska och Lucille M’Boge Fredriksson, Barnmorska // Helene

Föredrag på Hagabadet: De glömda kvinnornacongo8

  • Onsdag den 22/6 kl 18.30.
  • Gratis men vi vill ha din anmälan. Skicka ett mejl till info@hagabadet.se med ämnesraden: Congo

 

De glömda kvinnorna i Kongo

Kongo är till ytan fem gånger större än Sverige och de flesta av de 70 miljoner invånarna lever på jordbruk för självhushåll, illegal gruvbrytning, smuggling eller gatuförsäljning.  Endast 46,5 % har tillgång till rent vatten och livslängden är 50 år. I snitt föder en kvinna i Kongo sex barn och landet har en mödradödlighet på 900/100 000 födslar. Barnarbete är mycket vanligt förekommande, så även användning av barnsoldater.

Kongo har under flera decennier präglats av inbördeskrig och krig med andra länder. Landet är ett av världens fem rikaste länder utifrån deras mineraltillgångar, men på grund av korruption har inget av vinsten investerats i landet eller i dess befolkning. Sedan diktator Mobutus fall -96 hoppades folket på att en positiv vändning skulle ske, men så blev inte fallet då far och sedan son Kabila tog över makten i form av en ny diktatorregim. Joseph Kabila är fortfarande president vars mandatperiod går ut nu under år 2016. Trots att ett fredsavtal skrevs 2003 har situationen i landet fortsatt varit spänt. Strider utspelar sig än idag i de östra provinserna i landet mellan ett stort antal rebellgrupper och den kongolesiska armén.

Kriget har fått namnet ”konfliktmineralerna” på grund av att rebellgrupperna strider om tillgången till landets naturtillgångar och de gruvor där mineralerna utvinns. En av många mineraler som utvinns är kobolt, vilket används för tillverkning av mobiltelefoner och datorer. Företag världen över som importerar dessa mineraler finansierar indirekt ett krig, där hittills mer än sex miljoner människor har mist sina liv och miljontals kvinnor och barn har stympats eller förlorat sitt liv och värdighet som människa.

Vi är två nyexaminerade barnmorskor från Göteborgs Universitet som fick möjligheten att göra en del av vår slutpraktik på Panzi sjukhuset i Bukavu som ligger Syd Kivu, i östra delen av Kongo. Det världsberömda sjukhuset byggdes 1999 och ägs och förvaltas av den nationella pingstkyrkan i Kongo (CEPAC), SIDA, Pingstmissionens utvecklingssamarbete och Svenska Läkarmissionen. Chefsläkare för sjukhuset är gynekologen och obstetrikern Denis Mukwege. Denis visste redan när han var barn att han ville bli läkare, då han under sin uppväxt var med sin far som arbetade som pastor i byarna runtomkring östra Kongo. Mötet med svårt sjuka människor förändrade hans liv och gav honom sitt kall.

Panzi sjukhuset specialiserade sig tidigt för omhändertagandet av de kvinnor och barn som har blivit offer för de systematiska våldtäkter och övergrepp som kriget inneburit och fortfarande innebär för dem. Vården innefattar förutom psykiskt stöd, komplicerade operativa ingrepp av de svåra skador som är resultatet av övergreppen. En stor del av ingreppen är att rekonstruera underliv och behandla fistlar, som bildats då kvinnorna gått länge med sina skador på grund av bristen på tillgång av sjukvård.

Den första våldtagna kvinnan som sökte upp Denis Mukwege var år 2000 och sedan dess har han vigt sitt liv åt dem och engagerat sig i kampen mot det sexuella våld som sker i Kongo.  Mellan 1999-2015 har 46,670 kvinnor och barn vårdats för sexuellt våld på Panzi sjukhuset. Men mörkertalet är stort.

I projektet för SSV (survivors of sexual violence) arbetar läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och socionomer i ett tvärprofessionellt team. Vården och behandlingen utgår i från fyra pelare för att stärka kvinnans självkänsla, göra henne mer självförsörjande samt för att stärka kvinnans roll i samhället. Pelarna berör deras fysiska och psykiska hälsa, juridik och ekonomi. Kvinnorna tar sig antingen själva till sjukhuset för att få hjälp eller så blir de upphämtade av sjukhusets medicinbuss. Bussen åker ut ett par gånger i veckan till byarna för att söka upp och hämta de kvinnor som har fallit offer för våldet. På sjukhuset är musik, dans och hantverk centrala delar i kvinnornas rehabilitering och de erbjuds både individuell terapi och gruppterapi. I anslutning till Panzi sjukhuset finns Dorcas transitboende, där även kvinnor med socioekonomisk problematik får bo upp till ett år. På Dorcas kan kvinnorna även här ta del av all form av hantverk, musik, rytm och dans som en del av deras rehabilitering men här ges även skolundervisning på grundnivå. För kvinnornas minsta barn finns också en dagverksamhet tillgänglig, vilket drivs av UNICEF.

Så många som 40-60 % av de kvinnor som behandlas på Panzi sjukhuset kan inte återvända hem till sina byar efter avslutad behandling. Kvinnorna blir skuldbelagda och blir förskjutna av både sin familj och samhället de lever i. Därför håller socionomerna förebyggande utbildning i byarna med syfte att minska den stigmatisering kvinnorna utsätts för.

Vår upplevelse av mötet med kvinnorna som lever på sjukhuset är deras starka systerskap, hur de stärker och stöttar varandra i deras bearbetning och vardag! Vi fick äran att ta del av deras fina morgonritual som bestod av sång och dans som leddes av en av verksamhetens socionomer. Därefter hölls en vägledande lektion i ett valt ämne för dagen, vilket exempelvis kunde handla om terapeutisk handledning eller kostrådgivning.

Vårt allra första möte med en av kvinnorna i SSV-projektet var på en MVC-kontroll, då hon väntade sitt sjunde barn i v 32. Kvinnan hade varit på Panzi sjukhuset i sex månader då hon förutom sin långt gångna HIV-infektion även hade blivit utsatt för våldtäkt. Soldater hade kommit till kvinnans by och förgripit sig på henne i sitt hem. När hennes man kom hem och uppdagade detta blev han rasande varpå soldaterna slog ihjäl honom med en machete framför kvinnan. Kvinnan blev därefter även hon offer för machete-slag, men överlevde. En av våra medicinbussar från sjukhuset hjälpte henne att ta sig till Panzi sjukhuset, men alla barn förutom det minsta lämnades kvar hos grannen. Det yngsta offret vi träffade var 13 år gammal men vi fick berättat för oss att den yngsta patienten som behandlats där bara var ett par månader gammal.

Vi blev enormt inspirerade av kvinnornas livsglädje som de lyckades finna i varandra och deras villkorslösa kärlek som de visade  genom att bjuda in oss i deras gemenskap. Vi blev stärkta av deras systerskap och deras styrka och mod att orka, att våga drömma och vilja leva vidare igen. Samtidigt går det inte att undgå känslor av maktlöshet, otillräcklighet och hopplöshet inför den outhärdliga verklighet som kvinnorna lever i. Medan människor i västvärlden beklagar sig över triviala detaljer i sina liv, är deras högsta önskan att kriget om mineralerna tar slut. De vill leva utan våld i sin vardag och leva utifrån sina rättigheter som kvinna samt ha tillgång till rent vatten och lättillgänglig hälso- och sjukvård. Folket i Kongo är stolta över sitt vackra land och de upplevs många gånger ha lättare att känna innerlig lycka. Det fanns mycket som vi kunde lära av dem och inspireras av. Tillsammans måste dock världen hjälpas åt att stoppa kriget och förbättra kvinnornas situation, genom att hantera naturtillgångarna på rätt sätt och inte underhålla korruptionen. Var och en av oss bär ett ansvar för våra medmänniskor, att vara kärleksfull och agera mot de orättvisor som finns i världen och göra skillnad – vara skillnaden för människor som lever i utsatthet!

Kom och lyssna onsdagen den 22/6 kl 18.30 i restaurangen på Hagabadet. Anmäl dig via mejl till info@hagabadet.se

Josefine Rosenlundh, Barnmorska, Förlossning/BB Mölndals sjukhus Göteborg

Lucille M’Boge Fredriksson, Barnmorska, Gynakuten Sahlgrenska sjukhuset